Har ingen motivation alls till att skriva här, tyvärr. Men då jag inte har något bättre för mig för tillfället sååå.
Igår hade vi ju med oss Ellie till skolmästerskapet i skolan. Anna red först och då sparkade hon bakut mellan varje hinder + gjorde en vägran. Sedan red jag och då gick det superbra tills näst sista hindret då hon bara saktade av och “dog”. Hon tjurade ihop totalt, ställde sig på tvären och vägrade röra sig framåt. Så jag tackade för mig, skrittade ut på långa tyglar, tog en galopp på framridningen och lämnade ridhuset. Det var det. Jag hade ingen lust att sitta och tjafsa med henne när det var en jäkla publik som stirrade med sina dömande blickar. De flesta trodde nog att hon inte ville hoppa, var helt slut osv men grejen är den att hon älskar att hoppa. Hon hade massvis med energi kvar, hon sög tag i hindren och kändes jättefräsch. Men det är sån hon är, jävligt speciell. Hon hade ingen lust att avsluta banan helt enkelt. Grumpy horse.
Jaja, jag är helt okej nöjd iallafall. Hinder 1-6 kändes som sagt väldigt bra. Och jag hade inget problem med höjden alls (80cm). Förr brukade jag bli osäker när höjden blev 80 och högre, men det har försvunnit helt verkar det som. Hoppade ju 90 med Ellie i söndags utan att ens tänka på höjden. Gött.
Siren vet jag inte riktigt hur det är med. I fredags eller när det nu var så red vi i skogen, klättrade lite och gick off road. Skulle sedan trava lite lugnt på en fin grusväg, men Siren drar iväg i full kareta och bockar som en idiot. Ont? Nej skulle inte tro det. Han var bara jävligt glad över att få komma ut + hade nog lite vårkänslor. Men sedan typ två dagar efter var han lite svullen när jag tog in honom från hagen, så nu har han fått stå igen. Får se hur han är idag. Helvete hatar det här.
I skolan i onsdags hade vi ridning och på eftermiddagen fick jag rida Action på typ 175 i mankhöjd. Har ridit honom tre gånger innan och kom ihåg att han brukade bli stark och hängig. Det blev han lite i onsdags också men lyckades reda ut det genom att ställa, överböja honom osv så att han helt enkelt inte kunde lägga sig i handen och dra iväg. Suuuperfin blev han då. Rätt häftig känsla när man galopperar i en fin samlad galopp med aktiva bakben och hästen på 175cm i mankhöjd bär sig helt själv. När man bara behöver sitta där liksom. 
grumpy ellie
Standardbreds 