Den 15 december 2012 blev jag ägare för Wilbur Boko. Kollade igenom hästnet och såg denna filur och kollade video klippet när han sprang lös i ridhuset och chockades över de fina steget och galoppen. Sedan fick jag reda på att han hade haft inflamation i kota och knä för 4år sedan, och då blev jag tveksam. Från att mejla på direkten och säga att jag är super intresserad och ville provrida direkt till att lägga honom på hyllan på direkten. Men fortsatte leta vidare på hästfronten och hade även lite kontakt med han som sålde Wilbur.
Trots allt var han ung när han fick dem besvären och det var hela fyra år sedan han behandlades senast. Och han hade inte fått tillbaks nåt utav det så började jag känna mig tryggare.
Åkte iallafall och provred för han ståd inte så långt ifrån mig. Möts av en underbart gullig blick i boxen med dom snällaste ögonen. Sträcker fram handen så han får nosa och hälsa innan jag gästar honom i hans box. Gick in och kollade igenom benen och ja kroppen för ifall jag skulle lägga märke till nåt ovanligt eller oroväckande. Han var hela tiden lugn och intresserad över vem jag va och nosade försynt. Han hade mej redan då fast 🙂
Provrider honom i alla gångarter. Tar det väldigt lugnt och bara känner igenom honom lite. Mycket arbete som måste läggas ner men han verkar lättlärd och stjyst. Trevlig galopp för att aldrig blivit galopp tränad. Gick lite fort kan man tycka i alla gångarter men det lugnar ner sig.
Efter att jag hade ridit och varit envis mot honom så trodde jag inte jag skulle få nån glad min från honom. Men han kör lugnt upp nosen mot mitt ansikte och snuffsar på mig fint flera gånger och ser allmänt nöjd ut. Där föll jag lite mer för honom. Tror det mest var dom där små grejerna som avgjorde det hela. Och hans potencial att bli otroligt fin. En snällhet med glimt i ögat.
Nu hoppas jag på massor av rolig och glädjande tid med denna kamrat!
Standardbreds 